hell yeah
Kategori: Allmänt
Jag är 22 år gammal. Har ganska precis fyllt år. Och är för första gången på väldigt länge singel.
Jag har konstant i ungefär 6 års tid varit i olika förhållanden. A, A och D. Och nyss så bara hände det. Jag insåg att jag vill inte vara i ett förhållande. Jag vill vara jag. Jag vill andas och ta en paus från allt vad förhållande innebär. Svårt, kanske. Men det måste det inte bli. Jag tänker att jag kan fortfarande träffa folk. Göra den där lite mysiga, pirriga biten. Men det behöver och ska inte (just nu) leda till ett förhållande.
Jag har framför allt inga krav på mig. Jag behöver inte göra något som inte jag själv vill göra. Jag kan sitta inne en hel dag och det är HELT OKEJ. Jag kan ta en promenad utan att någon behöver veta om det. (Förutom min inneboende, såklart. Men det är på ett helt annat plan)
Ni vet, när man vill gå en promenad och bara lyssna på lite musik, rensa några tankar eller bara vara lite själv. Så skönt, och sånt behöver jag. Jag är ganska ensam av mig, inte ENSAM som i att jag inget har. Mer som att jag klarar mig. Jag har mig själv och vet vart jag har mina vänner. Därmed inte sagt att jag kan försumma dem.
För det är lite av vad som hänt med mig när jag gått in i något nytt förhållande. ALLT blir den personen. Jag släpper liksom allt runtomkring och sugs in i den personen. Och det är ju fint, men när det blir så hela förhållandet och när ens partner liksom suger sig fast som en igel på en så vill man inte längre. Och då är man fast. Det känns som om jag är den enda i mina förhållanden som har upptäckt detta, för mina partners ser inte varningsskyltarna. Trots att deras kompisar kommer och knackar på och undrar varför de inte leker med varandra längre. Och när jag lite försiktigt påpekat att vi kanske borde ha egna aktiviteter utan varandra, så har vi plötsligt ett problem. "Är du inte kär i mig längre?" Brukar oftast svaret bli.
Suck.
