Dear mr. D
Kategori: Allmänt
Hemma. Jag är hemma nu. I norrland och i intet. Det är fullt av snö och det är redigt kallt, speciellt om man kommer direkt från hösten i göteborg och inte haft tid att riktigt ställa om väderklimatet. Men det tar sig, sakta men säkert. Jag är iallafall väldigt glad över att vara hemma nu. Har redan fått träffa en massa fina människor och sett hur oförändrat allt är här. Det är ju både lite sorgligt, men också rätt skönt att inget stort hänt här hemma. Allt ser likadant ut. Gatorna går åt samma håll och byggnaderna innehåller samma innehåll (för det mesta). Allt är nästintill perfekt här hemma. Jag bara saknar en liten detalj.
Kära Mr. D
Det är galet att det redan kan kännas så rätt. Eller redan, nu har vi ju ändå "känt efter" i över en månad. Och när är egentligen den rätta tiden för att känna. Det känns bra just nu, och därför så är det det enda som spelar någon roll. Jag saknar att bara få se på honom och känna honom intill mig.
Nu ska detta inte bli något snuttigullinlägg, även om det är farligt nära till att bli det.
Meningen med detta inlägg är väl lika obefintligt som hela denna blogg, alltså att det inte finns någon mening med bloggen eller dess inlägg. Men som sagt, det är skönt att skriva den i vilket fall som helst.
Nu ska jag snöra på mig conversen och trotsa snön för att bege mig ut på Byskes gator och träffa upp mamma. Vi ska se på teater ikväll och imorgon ska jag träffa Monki! Monki Monkiiiiiiiii!
Ja, jag har saknat henne. Även om jag träffade henne en snabbis igår.
Och Elin och Mimmi. Som jag har saknat dem. Det kändes bra med en liten reunion igår. Synd att de bor alldeles för långt borta.
Nåväl, jag uppdaterar om hur denne teaterupplevelse blir. Cherió!
